The Book Pond
1018 recensioner
2808757 besök
Hur man botar en fanatiker
pixel
Amos Oz
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel How to cure a fanatic
Svensk titel: pixel Hur man botar en fanatiker
Bokförlag: pixel Månpocket
Utgiven: pixel 2011
ISBN: pixel 978-91-7001-738-4
Detta är en essä, eller snarare två, av nobelpristagaren Amos Oz. Den första är funderingar kring hur man förebygger/botar fanatism. Amos inleder med en definition: 'Fanatismens innersta väsen är lusten att tvinga andra människor att förändras… Fanatikern är en högst osjälvisk varelse…Han vill rädda din själ, han vill frälsa dig, han vill befria dig från synd, från fel...Fanatikern bryr sig verkligen om dig..'

Som israelisk jude har Amos kommit i kontakt med en del fanatiska människor, enligt egen utsago har han själv varit en av dem, så att han exemplifierar med Israel-Palestinakonflikten är oundvikligt. Men han tar inte ställning för något läger (mycket provocerande för många). Han menar att detta först och främst är en territoriell konflikt där båda parter på sätt och vis har rätten på sin sida. Men båda kan inte få sina rättmätiga områden samtidigt och därför måste frågan lösas genom en kompromiss, en tvåpartistat.

Vad gäller själva fanatismen så är då botemedlet enligt Oz en humoristisk livsåskådning (fanatiker är sällan speciellt humoristiska) och förmåga att leva sig in i sin motståndares situation.

Den andra och kortare essän handlar om skrivande; varför han skriver, hur han skriver och hur han rättfärdigar sig själv som skribent i ett våldsdrabbat land.

Oz skriver bra, han har uppenbarligen själv humorn i behåll och bidrar med små lustiga blinkningar. Han varnar själv för att han gör ständiga avvikelser från ämnet och så är det, men det stör mig inte så särskilt.

Som Oz lägger fram lösningsförslaget för israel-palestinakonflikten så låter de vettigt. Men problemet är att jag skulle inte kunna redogöra för vad som hänt i IP-konflikten med intifador, fredssamtal, sexdagarskrig, nya gränsdragningar osv, om så mitt liv hängde på det. Därför hade jag hoppats på att få någon slags historisk återblick, ett sammanhang att sätta in resonemanget i, så det saknar jag verkligen. Vad gäller råden om botande av fundamentalism så känns de väldigt allmängiltiga och jag tror de skulle kunna fungera på vilken konflikt eller äktenskapligt gräl som helst faktiskt. Därmed inte sagt att de är lätta att följa...

För mig känns också delen om skrivande helt fristående från den första, även om Oz försöker återkomma till konflikten som en slags sammanhållande faktor. Men intrycket blir splittrat och jag får inte ut särskilt mycket av det.

Sammanfattningsvis så är det en liten bok full av kloka tankar, men jag hade önskat en fokusering på konflikten och en utveckling av resonemangen där. Själva bekanskapen med Oz var dock angenäm och jag läser gärna något mer av honom framöver.

A-Lo, 2011
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: