The Book Pond
1018 recensioner
2808731 besök
Alla lyckliga familjer liknar varandra
pixel
Claes de Faire
Framsidesbild
2
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Alla lyckliga familjer liknar varandra
Bokförlag: pixel Wahlström & Widstrand
Utgiven: pixel 2011
ISBN: pixel 978-91-46-22085-5
Den framgångsrika affärsmannen Jan-Carl (vilket jag konstant läser som Carl-Jan, vinkännaren m.m. ni vet) är gift med den adliga Louise och de båda har dottern Julia. De har materiella tillgångar att ösa ur, men förhållandet dem emellan är mycket ansträngt. Jan-Carl är konstant otrogen, Louise ser mellan fingrarna, men dricker lite för mycket, med Julia pratar ingen av dem på riktigt. Julia lider framförallt av att inte nå fram till sin mor och som en följd av knäckt självkänsla lever hon ett destruktivt liv.

Så svart börjar Alla lyckliga familjer liknar varandra och så svart fortsätter det. Sida upp och sida ner: Jan-Carl har en affär, Louise pimplar martini, men gör sin plikt som lyxhustru och Julia svälter sig och ligger tvångsmässigt med olika män. Mot slutet av boken kan man dock börja ana en vilja till förändring, men även där finns offer att skörda.

Som psykologisk skildring av hur tre människor fastnat i själsdödande konventioner och roller är Alla lyckliga familjer ett praktexemplar. Jag har själv inte rört mig i de överklasskretsar som de Faire beskriver, men de scener som målas upp verkar inte osannolika från jakter på godset till shopping på Svenska Tenn.

Jag ville verkligen tycka om Alla lyckliga familjer. Jag har varit och lyssnat på Claes de Faire och han är en slagfärdig och skärpt person, men hans debutroman är mycket dyster. Jag kan uppskatta det psykologiska spelet i den som sagt och det faktum att den är välskriven, men problemet för mig är att jag inte lyckas uppbåda något intresse för någon av huvudrollsinnehavarna. Jag kan förvisso tycka synd om dem på ett plan, men de är alla ganska distanserade och inpackade i ett skal av iskyla.

Detta i kombination med en relativt händelsefattig intrig gör att jag tappar läsdriv, jag bryr mig helt enkelt inte särskilt mycket om hur det ska gå. Mot slutet börjar det röra lite på sig som jag nämnde, men enligt mitt förmenande är det alldeles för lite och alldeles för sent.

A-Lo, 2011
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: