The Book Pond
1018 recensioner
2808755 besök
Att ringa Clara
pixel
Anna Schulze
Framsidesbild
4
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel Att ringa Clara
Bokförlag: pixel Wahlström & Widstrand
Utgiven: pixel 2011
ISBN: pixel 978-91-46-22093
Carolin och Clara, båda lite udda figurer, finner varandra på musikskolan och håller sen ihop i vått och torrt. Det är först när de seriösa pojkvännerna kommer in i bilden som en glidning kan börja skönjas och en dag har Clara försvunnit, både bokstavligen och mentalt. Hon har utvecklat stora alkoholproblem och kan aldrig hålla vad hon lovar. När boken börjar ligger Carolin i skilsmässa och har dragit sig undan för att fundera. Hon är arg på sin ex-man och hon är arg på Clara, som hon försökt hjälpa så många gånger utan resultat. Men hon sitter och tänker tillbaka på deras vänskap och känner att hon ändå saknar sin vän, att hon ändå vill ringa Clara.

Schulze skriver om den djupt rotade (kvinnliga) vänskapen och vad den kan överleva. Hon lägger mindre vikt vid beroende- och medberoende-problematiken, men man förstår ändå vilka konsekvenser ett missbruk kan medföra.

Jag brukar, kanske lite fördomsfullt, inte vara så hoppsan-hejsan över svenska romaner, men Att ringa Clara betraktar jag som ett undantag.
Till att börja med är den väldigt annorlunda för att den är så vag i konturerna. Man får inte veta i vilken tid eller på vilken plats boken utspelar sig, det nämns inte mycket om karaktärernas utseende. Det finns bara antydningar och allt fokus ligger i stället på känslospelet, det yttre och det inre. Jag tycker det är väldigt intressant att våga experimentera på det sättet, det bidrar bland annat till att boken blir lite gåtfull.

Men det är i synnerhet språket, underbart och snillrikt, som får mig på fall. Jag måste ge några talande exempel:

'Hon har säkert bara åkt och hälsat på någon. Jag säger det som att det skulle vara lugnande. Som att det automatiskt skulle vara bra att hälsa på någon. Trots att vissa människor inte alls är bra att hälsa på.'

'En del människor uttrycker sig så på sina telefonsvarare: du har kommit hem. Fast man inte alls kommit hem till dem. Bara ringt.'

'De här absout sista åren av min barndom borde jag ha passat på att vara någons barn.'


Någonstans i mitten tycker jag att handlingen går lite i stå och att det blir lite för mycket omtugg, men för att vara en bok där det egentligen händer extremt lite så är den förvånansvärt medryckande. Och bra. Framförallt bra.

A-Lo, 2011
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: