The Book Pond
1018 recensioner
2812146 besök
One day in May
pixel
Catherine Alliott
Framsidesbild
3
Språk: pixel Svenska
Originaltitel: pixel One day in May
Svensk titel: pixel Ej utgiven på svenska
Bokförlag: pixel Penguin
Utgiven: pixel 2010
ISBN: pixel 978-0-141-03421-8
Jag har följt chick lit-författaren Catherine Alliott i många år. Den första boken, The real thing, läste jag under en period när jag hade hjärtesorg och jag svär, den fick mig att sluta glömma min egen misär så till den milda grad att jag började må bättre. Uppslukad är ordet. Sedan dess har jag återvänt till henne for better and for worse.

Jag får en känsla (rätt eller fel) att hennes böcker följer hennes eget liv. De första handlade om vimsiga singlar med kontorsjobb som väntade på mr Right. Sen kom ett par om småbarnsmammor och här i det senaste tillskottet, One day in May, har vi den ensamstående mamman med 40-årskris och tonårsbarn.

Den ensamstående heter Hattie och trots en hyfsat framgångsrik inredningsbutik, ett litet hus, en älskad son, så sörjer hon innerst inne att hon inte delar det med någon. Bortsett den unge älskaren Ivan förstås, men Hattie tvivlar på att det finns en framtid där. Hon tampas också med mörka minnen från unga år, som hon helst vill hålla begravda. Men när hon springer på en gammal vän så är det bara början på en resa där insikter och avslöjanden ska slå ner om vartannat.

Det här är en bok som på många sätt handlar om lögner, stora som små och man drabbas till och med som läsare. Jag tycker det är ett intressant grepp att man in i det sista är ovetande om vad som egentligen har hänt. Alliotts böcker har också blivit märkbart mörkare över tiden, här med dödsfall av närstående, alkoholism och Balkankriget. Inte helt comme il faut i genrén att blanda in såpass tunga element (Marian Keyes undantaget), men jag gillar det.

Jag upplever dock att boken emellanåt går på tomgång och slutet är aningen märkligt. Först känns det som att Alliott inte riktigt hade upplösningen klar för sig och var tvungen att improvisera, men det kanske bara är för att det stora romantikartilleriet inte infinner sig, vilket man är van vid i de här sammanhangen. Det är lite mer vuxet och sansat nu, och faktiskt kanske liiiite tråkigare.

Det finns ett par Alliott-böcker översatta till svenska, men jag tror man tappar mycket genom att inte läsa dem på originalspråk.

A-Lo, 2011
Skriv en kommentar
Namn:
URL/Hemsida:
Siffran sju:
Kommentar: